Alfreds första möhippa

Jag har fått påtryckningar från flera håll för att bloggen hålls dåligt uppdaterad... Bäst att skärpa mig så att jag inte tappar min stora läsarskara! :)

Idag är jag helt slut efter en helhelg i Stockholm med Mr Alfred. Vi tog tåget upp på fredagförmiddagen och hem på söndagkvällen. Tur att jag har lärt mig att man måste planera att gå ca en halvtimme innan man skulle gått om man inte hade barn, för annars hade jag nog missat tåget både dit och hem...

När vi skulle till tåget på fredagen och Alfred var fint nerpackad i sin vagn så kände jag den numera välbekanta doften av bajs sprida sig i hallen. Eftersom lillprinsen inte gör nr 2 så ofta, så vet man att när det väl kommer så kommer det rejält och tas det inte bort direkt så diffunderar det ut på alla kläder. Så upp ur vagnen och sanera honom igen. För att hinna med tidsschemat jag satt upp sprang jag ner till stationen med vagn och packning i hällande regn. Trots regnjacka var jag genomblöt ändå när jag kom dit - av svett.

När man inte har barn med sig är det ju väldigt enkelt att gå på ett tåg. Man tittar efter vilket spår tåget går ifrån, tar rulltrappan upp och ner och vips är man på perongen och kan kliva på tåget. När man har vagn är det lite krångligare. Först måste man hitta var hissarna går. I Lund finns (än så länge) bara hissar på ena sidan av stationen (fel sida mot var jag kommer från). Hissarna är minimala och råkar det då vara en fet herre med stor väska och en annan mamma med stor tvillingvagn som redan väntar på hissen så får man fint vänta på att den låååångsamma hissen ska åka ner-upp-ner-upp innan man kan gå på och åka ner. Då är man alltså nere under spåren. Sen ska man ju upp igen och då kanske samma feta herre och samma mamma med tvillingvagn ska med den hissen också och då blir det vänta vänta vänta igen... Uppe på perongen pustade jag ut! Faktiskt så var jag där 7 minuter innan tåget skulle gå, Alfred sov gott och jag kände mig mycket nöjd med mig själv!

Slutligen skulle jag bara komma ombord på tåget också. Jag haffade en stilig ung man och sa smickrande att han såg stark ut och genast högg han tag i ena änden av vagnen. Vagn 6 är familjevagn och handikappvagn. Eftersom det är handikappvagn så finns en rullstolshiss i dörren, vilket gör att vår megavagn inte går in på bredden... Detta upptäckte jag och den stilige unge mannen när vi var halvvägs inne. Då fick vi vända och lasta vagnen i vagn 5 istället. Som tur var gick det iaf precis att rulla vagnen genom "dragspelet" in i vagn 6.

Ja, så enkelt är det när man ska åka tåg med barnvagn! :) Hur som helst gick tågresan upp prima. Alfred sov en stund och var nöjd och glad resten av tiden! Tur var väl det eftersom jag mådde illa hela vägen från Nässjö till Stockholm. Inte bra att sitta och titta ner på en sprattlande bebis istället för att titta ut!

Alfred och jag logerade hos Katta på Kungsholmen och tidigt på lördagmorgonen drog vi alla tre iväg på möhippa för Lovisa som ska gifta sig i augusti. Det blev verkligen en heldag. Frukost o bubbel hemma hos Lovisa i Årsta kl 8 på morgonen, sen magdans nånstans (har ingen koll på var efs jag inte har nåt lokalsinne...), picnic-lunch i hällregn under ett träd och sedan sumobrottning (fortfarande i hällregn) i Rålambshovsparken. Dagen avslutades med vin o snacks hos Katta och sedan middag på MS Gerda. Vi var tre stycken som hade småfolk med oss. Det funkade ganska bra tycker jag, men jag var helt slut när dagen var slut. Man kan ju aldrig helt slappna av känns det som, och det är ganska jobbigt att baxa runt en vagn upp och ner på bussar, tunnelbanor, hissar... Jag och Alfred följde inte med ut och åt utan stannade hos Katta när de andra gick. Vi somnade bums båda två!

Hemresan på söndagen var mindre angenäm. Då hade nog Alfred fått nog av att vara på resande fot och det enda han ville var att jag skulle stå upp med honom vid utgången så att han kunde titta på en fin lampa som satt i taket. Innan jag insåg att det var detta han ville så hade han skrikit sönder vissa medpassagerares öron, så sen vågade jag inte gå tillbaka på ett bra tag. Att stå upp på ett gungande tåg, bärandes på en 7.5-kilos-klump som blev arg så fort man bytte ställning, var inte så jättekul faktiskt. Jag var glad att jag inte mådde illa iaf! Jag lovade mig själv att inte åka tåg till Stockholm själv med honom mer förrän han är mera pålitlig!

Slutligen var han så lugn att jag vågade mig tillbaka till min plats. När man reser med barn så kan man betala 5 kr för att få en extra plats, vilket jag hade gjort. Problemet var bara att jag fick 2 platser som inte var bredvid varandra... Vet inte hur SJ tänker här... Men jag hade lyckats byta med en tjej så att jag fick 2 platser brevid varandra ändå. Tjejen som jag bytt med hade väl gått av medan jag var borta och en dam hade gått på som hade hennes plats. Damen hade då stuvat undan mina grejer och satt sig på min plats (vilket kanske inte var så konstigt, efs hon hade det numret). När jag kom tillbaka blev jag lite förvånad, men insåg vad som hade hänt. Jag förklarade för henne att jag bytt med den tidigare tjejen och undrade om hon kunde tänka sig att byta hon också, så att jag fick ha min bebis brevid mig istället för framför mig. Nej, det kunde hon minsann inte! Om man bokar en plats så gör man och då ska man inte behöva hålla på att flytta runt. Då höll jag på att börja gråta. Allt gick emot mig. Men jag bet ihop och bad henne nästan på mina bara knän att byta med mig. Tillslut muttrade hon "Ja, jag gör väl det då, men jag gillar det verkligen inte!". Vilka människor det finns! Sen hörde jag hur hon satt och pratade med damen som hon hamnade bredvid om sina fantastiska barnbarn... Kunde hon inte sätta sig in i min situation då eller?

Väl hemma hade min underbare man lagat middag åt mig och allt kändes genast bättre! Det var en härlig helg, men borta bra men hemma bäst kan man väl säga ändå!

Nu är det bäst att jag avslutar och publicerar detta innan jag får ännu mer hintar om att jag bloggar för lite.

På resan till Stockholm hade Alfred det jättebra!



















Den blivande bruden fick själv sy sin outfit för dagen, med mästerligt resultat!



















Alfred, Alice och Valle kollar på när tanterna dansar magdans. Alice i mitten flirtade vilt med grabbarna och försökte ta dem i handen :)