torsdag 28 januari 2010
Än finns det hopp!
Jippie! Alfred rörde sig för egen maskin nyss! Målmedvetet och nästan 2 meter på ingen tid alls. Målet var förstås en tidning som jag var tvungen att låta honom äta lite på sen bara för att han var så duktig.
Tekniken kan nog förbättras en aning, men det är helt klart en början. Med ena fotsulan och andra knäet i hasade han sig fram med hjälp av händerna. Han lär bli stark i armarna om han fortsätter på det viset!
Tekniken kan nog förbättras en aning, men det är helt klart en början. Med ena fotsulan och andra knäet i hasade han sig fram med hjälp av händerna. Han lär bli stark i armarna om han fortsätter på det viset!
tisdag 26 januari 2010
Viljestark
Nog för att Alfred är en förskiktig liten herre, men viljan är det absolut inget fel på. Han blir rasande arg när han inte får som han vill. Böjer hela sin lilla kropp i en båge bakåt och gallskriker. Idag kom han på nåt nytt han kunde göra för att visa att han inte alls var nöjd - bitas! Han bet mig hårt som attan i armen!
Oftast beror raseriutbrotten på att han inte får gå runt, men det kan också vara diverse annat, som att maten är slut, att han inte får äta papper, leka med fjärrkontrollen etc... Målet nu är att lära honom att man inte alltid får som man vill (antar visserligen att det är ett livslångt lärande, men nån gång får man ju börja...). Om jag bestämmer att han inte ska gå mer så ska han inte - hur mkt han än skriker. Istället gäller det att hitta på sätt att få honom att tänka på annat. Utbrotten går ju oftast över lika fort som de kom bara han glömmer bort varför han var arg :)
Förra veckan var vi på BVC och han följer fint sin vikt- och längdkurva (dvs 2 kurvor över medel). Barnmatstillverkarna har ju fått oss att tro att man bör ge sina barn välling för att de ska få i sig tillräckligt med järn under det första året (vällingen är järnberikad). Jag frågade om detta på BVC, men de sa att om han åt annan mat bra så behövde man verkligen inte det om man inte ville för att det var bekvämt. Så nu har vi slutat helt med välling. Lite mer obekvämt för oss att gå upp och ge honom gröt vid 7 istället för välling i sängen, men vi vill inte göda honom i onödan. Trots att vi slutat med kvällsvällingen så sover han ändå hela natten!
Nu är han förkyld igen. Det märks verkligen att amningen gav honom ett immunförsvar som inte finns längre nu när jag slutat amma. Sedan nyår har sjukdomarna avlöst varandra. Men det är ju det som krävs för att han ska bygga upp ett eget immunförsvar, så han får kämpa på. Han är vid gott mod ändå tycker jag!
I helgen var familjen Berg här. Thelma är 2 månader yngre än Alfred, men ändå lite skrämmande tyckte han. På söndagen hade han vant sig lite vid hennes falsettskrik och vågade nästan sitta bredvid henne, iaf om pappa var med!
Thelma o Alfred
Oftast beror raseriutbrotten på att han inte får gå runt, men det kan också vara diverse annat, som att maten är slut, att han inte får äta papper, leka med fjärrkontrollen etc... Målet nu är att lära honom att man inte alltid får som man vill (antar visserligen att det är ett livslångt lärande, men nån gång får man ju börja...). Om jag bestämmer att han inte ska gå mer så ska han inte - hur mkt han än skriker. Istället gäller det att hitta på sätt att få honom att tänka på annat. Utbrotten går ju oftast över lika fort som de kom bara han glömmer bort varför han var arg :)
Förra veckan var vi på BVC och han följer fint sin vikt- och längdkurva (dvs 2 kurvor över medel). Barnmatstillverkarna har ju fått oss att tro att man bör ge sina barn välling för att de ska få i sig tillräckligt med järn under det första året (vällingen är järnberikad). Jag frågade om detta på BVC, men de sa att om han åt annan mat bra så behövde man verkligen inte det om man inte ville för att det var bekvämt. Så nu har vi slutat helt med välling. Lite mer obekvämt för oss att gå upp och ge honom gröt vid 7 istället för välling i sängen, men vi vill inte göda honom i onödan. Trots att vi slutat med kvällsvällingen så sover han ändå hela natten!
Nu är han förkyld igen. Det märks verkligen att amningen gav honom ett immunförsvar som inte finns längre nu när jag slutat amma. Sedan nyår har sjukdomarna avlöst varandra. Men det är ju det som krävs för att han ska bygga upp ett eget immunförsvar, så han får kämpa på. Han är vid gott mod ändå tycker jag!
I helgen var familjen Berg här. Thelma är 2 månader yngre än Alfred, men ändå lite skrämmande tyckte han. På söndagen hade han vant sig lite vid hennes falsettskrik och vågade nästan sitta bredvid henne, iaf om pappa var med!
Thelma o Alfred
Thelma o Alfred och papporna. Här är Alfred så glad så att han klappar händerna till och med!
onsdag 20 januari 2010
In action
Lite bilder på Alfred in action från den senaste veckan...
Leka i mammas och pappas säng är kul! Får man dessutom ha en fjärrkontroll är det ännu roligare! :)
Julklappen från farmor och farfar är jätterolig. Allra roligast är nog tutan iofs!
Här försökte mamma få lite egentid samtidigt som Alfred fick stå. Mitt i ett kuddhav stod han en stund och lekte med sin andra julklapp. Även om han står bra själv så är det lite läskigt när det inte finns nån man kan ta tag i om man vill...
Nästan lång nog att stå och spana ut genom köksfönstret. Men tidningarna på bordet är nog liite intressantare ändå!
Snart ska vi på babysim igen. Alfred älskar verkligen att bada nu. Hemma sätter jag honom i baljan inne i duschen så att han kan plaska så mycket han vill, drar till duschdörren och sätter mig utanför på en pall och läser! Mycket bra! Hur länge han än får bada så blir han dock hysteriskt ledsen när han måste gå upp. Han tittar mot baljan och försöker med alla medel att krångla sig ur famnen så att han får komma ner dit igen... Hoppas det håller i sig till sommaren för då ska det bli bada av minsann! Tvätta håret är heller inga problem. Han bryr sig inte när man häller vatten över honom över huvud taget. Kanske tack vare babysimmet, vem vet?!
Leka i mammas och pappas säng är kul! Får man dessutom ha en fjärrkontroll är det ännu roligare! :)
Julklappen från farmor och farfar är jätterolig. Allra roligast är nog tutan iofs!
Här försökte mamma få lite egentid samtidigt som Alfred fick stå. Mitt i ett kuddhav stod han en stund och lekte med sin andra julklapp. Även om han står bra själv så är det lite läskigt när det inte finns nån man kan ta tag i om man vill... 
Nästan lång nog att stå och spana ut genom köksfönstret. Men tidningarna på bordet är nog liite intressantare ändå!Snart ska vi på babysim igen. Alfred älskar verkligen att bada nu. Hemma sätter jag honom i baljan inne i duschen så att han kan plaska så mycket han vill, drar till duschdörren och sätter mig utanför på en pall och läser! Mycket bra! Hur länge han än får bada så blir han dock hysteriskt ledsen när han måste gå upp. Han tittar mot baljan och försöker med alla medel att krångla sig ur famnen så att han får komma ner dit igen... Hoppas det håller i sig till sommaren för då ska det bli bada av minsann! Tvätta håret är heller inga problem. Han bryr sig inte när man häller vatten över honom över huvud taget. Kanske tack vare babysimmet, vem vet?!
lördag 16 januari 2010
Tredagarsfeber
Det visade sig att febern i måndags kväll inte berodde på tänderna utan var en "Tredagarsfeber". Vi började misstänka det när han haft 39-40-graders feber i två dygn - och mycket riktigt, på torsdageftermiddagen försvann febern lika fort som den kom. Kvar fanns lite röda prickar på kroppen, vilket tydligen är tecken på denna Tredagarsfeber.
Trots den höga febern var vår lille prins ändå vid ganska gott mod. Han vände och vred sig lite mer på nätterna och vaknade lite oftare, men på dagarna lekte, åt och drack han nästan som vanligt. Fast lite mer "mamma-lämna-mig-inte-ensam-här-på-golvet-gnäll" var det nog ändå. Skönt att feber inte tar så hårt på barn iaf. Själv hade jag nog varit ett vrak med 40 graders feber!
Fast lite vrak var jag kanske ändå. Det tar på krafterna att vara ensam hemma med Alfred i 4 hela dagar utan att träffa en enda människa (ok, ICA-kassörskorna träffade jag 2 gånger ändå, men det räknas inte riktigt).
Vi missade både vår 10-månaders-kontroll på BVC och babysimmet. Babysimmet tog vi igen idag. Erold och Alfred badade och jag filmade. BVC blir på onsdag.
Det är fortfarande gå och stå som gäller för Alfred. Han övar sig nu på att stå vid något, typ en pall, ett lådhandtag eller en vägg och släppa en hand och flytta till något annat. Rätt som det är kan han också släppa båda händerna, men när han kommer på att han inte håller i nåt ser han gnäller han förskräckt och tar genast tag igen! Trots att vi vaktar honom så gott vi kan så är det inte lätt att undvika olyckor. Idag blev det en fläskläpp, fast det var när han försökte krypa och glömde flytta händerna framåt... Det är mycket man ska lära sig här i livet :/
Om ni undrar varför det inte varit några bilder på länge så är det för att jag inte hittat kameran. Men idag återfanns den under alla jackor i hallen. Så nu kanske det kommer lite bilder snart igen :)
Trots den höga febern var vår lille prins ändå vid ganska gott mod. Han vände och vred sig lite mer på nätterna och vaknade lite oftare, men på dagarna lekte, åt och drack han nästan som vanligt. Fast lite mer "mamma-lämna-mig-inte-ensam-här-på-golvet-gnäll" var det nog ändå. Skönt att feber inte tar så hårt på barn iaf. Själv hade jag nog varit ett vrak med 40 graders feber!
Fast lite vrak var jag kanske ändå. Det tar på krafterna att vara ensam hemma med Alfred i 4 hela dagar utan att träffa en enda människa (ok, ICA-kassörskorna träffade jag 2 gånger ändå, men det räknas inte riktigt).
Vi missade både vår 10-månaders-kontroll på BVC och babysimmet. Babysimmet tog vi igen idag. Erold och Alfred badade och jag filmade. BVC blir på onsdag.
Det är fortfarande gå och stå som gäller för Alfred. Han övar sig nu på att stå vid något, typ en pall, ett lådhandtag eller en vägg och släppa en hand och flytta till något annat. Rätt som det är kan han också släppa båda händerna, men när han kommer på att han inte håller i nåt ser han gnäller han förskräckt och tar genast tag igen! Trots att vi vaktar honom så gott vi kan så är det inte lätt att undvika olyckor. Idag blev det en fläskläpp, fast det var när han försökte krypa och glömde flytta händerna framåt... Det är mycket man ska lära sig här i livet :/
Om ni undrar varför det inte varit några bilder på länge så är det för att jag inte hittat kameran. Men idag återfanns den under alla jackor i hallen. Så nu kanske det kommer lite bilder snart igen :)
tisdag 12 januari 2010
Ett dygn i tändernas tecken
Tänder 1:
Igår morse upptäckte jag två små vita prickar i överkäken också. Inte framtänderna men de bredvid. De hade inte riktigt brutit igenom, men man såg att de var påväg.
Tänder 2:
Kl 12 hade vi tid för tandhälsokontroll med Alfred. Vi fick träffa en sköterska som pratade lite om hur tänderna växer, i vilken ordning de kommer osv. Hon visade hur man ska borsta för bästa resultat och slutligen tog hon sig också en titt i Alfreds mun, vilket inte var jättepopulärt - särskilt inte när hon tryckte på de små gaddarna som håller på att titta ut. Hon fyllde också i ett formulär där bl.a. frågan "Finns det någon tandläkarskräck hos målsmännen?" fanns med. Jag tvekade en sekund och funderade över episoden i somras när jag drog ut en visdomstand. När jag låg där och tandläkaren bad mig öppna munnen funderade jag över om jag bara skulle knipa igen munnen som ett barn och vägra. Men det gjorde jag inte så jag bestämde mig för att det inte räknades som tandläkarskräck utan svarade "Nej" på frågan. Till slut fick Alfred välja en tandborste. Hon höll upp 4 stycken framför honom. Han kände på den vita... Nej, inte den. Han kände på den gula... Nej, inte den heller. Han kände på den svarta... Nej, inte den heller, eller jo förresten. Han tog tag i den svarta igen och ryckte bestämt den ur händerna på sköterskan. Den rosa reflekterade han inte ens över, undrar om det var en slump!
Tänder 3:
När vi gick och lade oss igår vid 23-tiden vaknade Alfred och var kokhet. Jag tog tempen på honom och den visade på 38.9. Han var inte ledsen så vi tyckte att det var onödigt att ge honom alvedon direkt. Feber är ju bra ifall det är nån infektion som måste bekämpas. Han fick komma över till vår säng och ligga med bara ett lakan över sig. Han låg och kastade av och an med huvudet och tuggade på nappen ovavbrutet. Antagligen kliade det där tänderna håller på att komma fram. Huvudkastningarna vet jag inte vad det berodde på - kanske kändes det annorlunda i huvudet på nåt sätt. Vid 3-tiden hade Alfred bara sovit typ tre 10-minuters-pass och jag hade inte sovit nåt (Erold sover sig ju igenom det mesta, vilket är bra eftersom det var han som var tvungen att gå upp och jobba imorse). Men Alfred var fortfarande inte ledsen, verkade bara tycka att allt var konstigt. Då blev det en dos Alvedon och oj vilken skillnad! En halvtimme senare somnade både han och jag som två stockar och sov till 9. På morgonen hade han bara 37 i temp, men alvedonet kan ju ha suttit i lite fortfarande. Han verkar dock pigg och äter som han brukar (dvs som en häst) så det är nog bara tänderna som spökar tror jag.
Igår morse upptäckte jag två små vita prickar i överkäken också. Inte framtänderna men de bredvid. De hade inte riktigt brutit igenom, men man såg att de var påväg.
Tänder 2:
Kl 12 hade vi tid för tandhälsokontroll med Alfred. Vi fick träffa en sköterska som pratade lite om hur tänderna växer, i vilken ordning de kommer osv. Hon visade hur man ska borsta för bästa resultat och slutligen tog hon sig också en titt i Alfreds mun, vilket inte var jättepopulärt - särskilt inte när hon tryckte på de små gaddarna som håller på att titta ut. Hon fyllde också i ett formulär där bl.a. frågan "Finns det någon tandläkarskräck hos målsmännen?" fanns med. Jag tvekade en sekund och funderade över episoden i somras när jag drog ut en visdomstand. När jag låg där och tandläkaren bad mig öppna munnen funderade jag över om jag bara skulle knipa igen munnen som ett barn och vägra. Men det gjorde jag inte så jag bestämde mig för att det inte räknades som tandläkarskräck utan svarade "Nej" på frågan. Till slut fick Alfred välja en tandborste. Hon höll upp 4 stycken framför honom. Han kände på den vita... Nej, inte den. Han kände på den gula... Nej, inte den heller. Han kände på den svarta... Nej, inte den heller, eller jo förresten. Han tog tag i den svarta igen och ryckte bestämt den ur händerna på sköterskan. Den rosa reflekterade han inte ens över, undrar om det var en slump!
Tänder 3:
När vi gick och lade oss igår vid 23-tiden vaknade Alfred och var kokhet. Jag tog tempen på honom och den visade på 38.9. Han var inte ledsen så vi tyckte att det var onödigt att ge honom alvedon direkt. Feber är ju bra ifall det är nån infektion som måste bekämpas. Han fick komma över till vår säng och ligga med bara ett lakan över sig. Han låg och kastade av och an med huvudet och tuggade på nappen ovavbrutet. Antagligen kliade det där tänderna håller på att komma fram. Huvudkastningarna vet jag inte vad det berodde på - kanske kändes det annorlunda i huvudet på nåt sätt. Vid 3-tiden hade Alfred bara sovit typ tre 10-minuters-pass och jag hade inte sovit nåt (Erold sover sig ju igenom det mesta, vilket är bra eftersom det var han som var tvungen att gå upp och jobba imorse). Men Alfred var fortfarande inte ledsen, verkade bara tycka att allt var konstigt. Då blev det en dos Alvedon och oj vilken skillnad! En halvtimme senare somnade både han och jag som två stockar och sov till 9. På morgonen hade han bara 37 i temp, men alvedonet kan ju ha suttit i lite fortfarande. Han verkar dock pigg och äter som han brukar (dvs som en häst) så det är nog bara tänderna som spökar tror jag.
söndag 10 januari 2010
Upp och stå!
Idag reste sig Alfred för första gången för egen maskin till stående! Med hjälp av den högintressanta diskmaskinsluckan drog han sig upp. Annars är det bara gå som gäller för tillfället. Han ska hålla i våra händer och knata runt runt i lägenheten. Det blir nog inget krypbarn av honom :)
torsdag 7 januari 2010
Vardagslyx
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
