Ett dygn i tändernas tecken

Tänder 1:
Igår morse upptäckte jag två små vita prickar i överkäken också. Inte framtänderna men de bredvid. De hade inte riktigt brutit igenom, men man såg att de var påväg.

Tänder 2:
Kl 12 hade vi tid för tandhälsokontroll med Alfred. Vi fick träffa en sköterska som pratade lite om hur tänderna växer, i vilken ordning de kommer osv. Hon visade hur man ska borsta för bästa resultat och slutligen tog hon sig också en titt i Alfreds mun, vilket inte var jättepopulärt - särskilt inte när hon tryckte på de små gaddarna som håller på att titta ut. Hon fyllde också i ett formulär där bl.a. frågan "Finns det någon tandläkarskräck hos målsmännen?" fanns med. Jag tvekade en sekund och funderade över episoden i somras när jag drog ut en visdomstand. När jag låg där och tandläkaren bad mig öppna munnen funderade jag över om jag bara skulle knipa igen munnen som ett barn och vägra. Men det gjorde jag inte så jag bestämde mig för att det inte räknades som tandläkarskräck utan svarade "Nej" på frågan. Till slut fick Alfred välja en tandborste. Hon höll upp 4 stycken framför honom. Han kände på den vita... Nej, inte den. Han kände på den gula... Nej, inte den heller. Han kände på den svarta... Nej, inte den heller, eller jo förresten. Han tog tag i den svarta igen och ryckte bestämt den ur händerna på sköterskan. Den rosa reflekterade han inte ens över, undrar om det var en slump!

Tänder 3:
När vi gick och lade oss igår vid 23-tiden vaknade Alfred och var kokhet. Jag tog tempen på honom och den visade på 38.9. Han var inte ledsen så vi tyckte att det var onödigt att ge honom alvedon direkt. Feber är ju bra ifall det är nån infektion som måste bekämpas. Han fick komma över till vår säng och ligga med bara ett lakan över sig. Han låg och kastade av och an med huvudet och tuggade på nappen ovavbrutet. Antagligen kliade det där tänderna håller på att komma fram. Huvudkastningarna vet jag inte vad det berodde på - kanske kändes det annorlunda i huvudet på nåt sätt. Vid 3-tiden hade Alfred bara sovit typ tre 10-minuters-pass och jag hade inte sovit nåt (Erold sover sig ju igenom det mesta, vilket är bra eftersom det var han som var tvungen att gå upp och jobba imorse). Men Alfred var fortfarande inte ledsen, verkade bara tycka att allt var konstigt. Då blev det en dos Alvedon och oj vilken skillnad! En halvtimme senare somnade både han och jag som två stockar och sov till 9. På morgonen hade han bara 37 i temp, men alvedonet kan ju ha suttit i lite fortfarande. Han verkar dock pigg och äter som han brukar (dvs som en häst) så det är nog bara tänderna som spökar tror jag.