tisdag 26 januari 2010

Viljestark

Nog för att Alfred är en förskiktig liten herre, men viljan är det absolut inget fel på. Han blir rasande arg när han inte får som han vill. Böjer hela sin lilla kropp i en båge bakåt och gallskriker. Idag kom han på nåt nytt han kunde göra för att visa att han inte alls var nöjd - bitas! Han bet mig hårt som attan i armen!

Oftast beror raseriutbrotten på att han inte får gå runt, men det kan också vara diverse annat, som att maten är slut, att han inte får äta papper, leka med fjärrkontrollen etc... Målet nu är att lära honom att man inte alltid får som man vill (antar visserligen att det är ett livslångt lärande, men nån gång får man ju börja...). Om jag bestämmer att han inte ska gå mer så ska han inte - hur mkt han än skriker. Istället gäller det att hitta på sätt att få honom att tänka på annat. Utbrotten går ju oftast över lika fort som de kom bara han glömmer bort varför han var arg :)

Förra veckan var vi på BVC och han följer fint sin vikt- och längdkurva (dvs 2 kurvor över medel). Barnmatstillverkarna har ju fått oss att tro att man bör ge sina barn välling för att de ska få i sig tillräckligt med järn under det första året (vällingen är järnberikad). Jag frågade om detta på BVC, men de sa att om han åt annan mat bra så behövde man verkligen inte det om man inte ville för att det var bekvämt. Så nu har vi slutat helt med välling. Lite mer obekvämt för oss att gå upp och ge honom gröt vid 7 istället för välling i sängen, men vi vill inte göda honom i onödan. Trots att vi slutat med kvällsvällingen så sover han ändå hela natten!

Nu är han förkyld igen. Det märks verkligen att amningen gav honom ett immunförsvar som inte finns längre nu när jag slutat amma. Sedan nyår har sjukdomarna avlöst varandra. Men det är ju det som krävs för att han ska bygga upp ett eget immunförsvar, så han får kämpa på. Han är vid gott mod ändå tycker jag!

I helgen var familjen Berg här. Thelma är 2 månader yngre än Alfred, men ändå lite skrämmande tyckte han. På söndagen hade han vant sig lite vid hennes falsettskrik och vågade nästan sitta bredvid henne, iaf om pappa var med!

Thelma o Alfred


Thelma o Alfred och papporna. Här är Alfred så glad så att han klappar händerna till och med!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar