Elin, 7 år

För ett tag sedan kom Alfred på följande lek, som vi sedan lekt varje dag när vi går till och från dagis - det tar ju ca 20 minuter så man hinner ju leka en hel del.

Alfred cyklar lite bakom mig och kommer ikapp mig. Följande utspelar sig (samma varje gång):
Jag: Nejmen hej, är du ute och cyklar helt själv?
Alfred: Ja
Jag: Jaha, vad heter du då?
Alfred: Jag heter Elin och jag är 7 år.
Jag: Vart är du påväg nånstans då?
(Här skiljer sig repliken beroende på om vi är påväg till dagis eller hem)
Alfred: Jag är påväg till skolan / Jag är påväg hem.
(Om han är påväg till skolan så slutar leken där, men om han är påväg hem så fortsätter den enligt nedan)
Jag: Jaha, var bor du då?
Alfred: Jag bor på Törnsångarevägen 1000.
Jag: Ojdå, det var ett högt nummer, jag bor på Törnsångarevägen 5. Men om du vill får du följa med mig hem och äta mellanmål.
Alfred: Har du hålkakor hemma?
Jag: Jadå, det har jag.
Alfred: Ja då vill jag följa med.

Denna lek varieras med att vi båda är Blixten McQueen från bilarfilmen och tävlar. Då springer jag med vagnen och han cyklar så fort han kan. Jag undrar om folk vi möter förstår att det är en lek eller om de tror att vi alltid har bråttom till dagis och jag tvingar mitt barn att cykla så fort han kan. Det är ju nämligen alltid samma människor vi möter vid denna tid.

Idag berättade han även att när man var 7 år så kunde man göra allt själv hemma, t.ex. laga mat. Jag frågade om han kunde berätta hur man gör t.ex köttfärssås.
Ja då, det kunde han:
Man tar ut köttbullar ur kylen och lägger dem i en kastrull, sen mosar man köttbullarna och sätter på fläkten och sen är köttfärssåsen färdig.
Så då vet ni ifall ni skulle vilja göra köttfärssås nån gång!