Munnen stängd gällde dock inte på Emil och det var ju tur eftersom det nog hade blivit en evighetsprocess att ta kort då :)
Därefter knatade vi vidare till en barnaffär för att prova en bärsele som jag vill köpa. Jag känner att det är många fler lägen som man vill bära Emil än det var som jag behövde bära Alfred när han var liten. T.ex när man flänger runt med Alfred i lekparken är det lite småjobbigt dra vagnen från gungorna till klätterställningen till gungbrädan osv, eftersom Emil inte alls gillar att sitta ensam i vagnen i ett hörn av lekparken. Dessutom kan det nog vara bra att ha nu på semestern också. Så en sån här kommer det bli!
Sen bestämde jag mig för att nu när jag ändå bara hade ett barn med mig på stan så ville jag inte gå till nåt av de gamla vanliga "familje-vänliga" caféerna utan nu ville jag luncha någonstans för att jag ville det och inte bara för att det var praktiskt. Espresso House - mmm jag älskar deras kaffe och har inte varit där på evigheter - så det fick det bli! Lite smal gång att ta sig fram i med vagn när jag skulle beställa och jag blev genast en propp för folk som ville förbi. Inte tänka att jag är jobbig nu - jag har också rätt att vara här! Men jag flyttade iaf in vagnen förbi disken så att folk skulle ta sig förbi. Emil som nu börjat inse att jag kan försvinna började snyfta när han inte såg mig. Det hela resulterade i att jag under beställnings- och betalningsprocessen försvann ett antal gånger från kassan för att försäkra Emil om att jag fanns kvar och därför säkert fördröjde kön ännu mer :/
Nåja, jag slog mig ner vid ett bord. Tog av mig och Emil alla kläder och bildade snabbt ett litet klädberg i soffan. Packade upp haklapp, mugg, mat, "nödkex", våtservetter, leksak, napp... som snabbt täckte det lilla käcka runda bordet som inte alls var anpassat för små bebisarmar som sträcker sig efter allt. Min egen ceasarsallad och goda kaffe ställde jag på ett närstående litet käckt runt bord.
Värma barnmat - aha de hade faktiskt en mikro där man själv kunde värma. Men ändå lyckades jag värma den för varmt. När jag kom tillbaka med maten studerade jag min omgivning. 2 affärsmän i kostym med varsin dator, en student med dator, 2 damer som kanske jobblunchade - utan dator, 3 unga killar som satt och småpratade. För varm mat innebär att Emil får vänta för länge på varje sked, blir otålig och börjar skrika. Han skriker ganska högt dessutom. Säkert inte så populärt hos någon av de andra gästerna, men som tur var lugnade han sig ganska snabbt och nödkexen kom väl till pass. Min sallad tryckte jag in i stora tuggor mellan Emils skedar och kaffet glömde jag nästan bort och fick hälla i mig hälften av den kall samtidigt som jag packade ihop.
Japp, sen blev det såklart en bajsblöja också. Hmm, skötbord. Jodå, det hade de, men det fanns ingen fungerande toalett därinne. Det gick ju bra, men sen behövde jag kissa också. Toan var på nedervåningen så jag bar med mig Emil ner. Det var den minimalaste toalett jag varit med om och dessutom hade jag nya byxor med ett skärp som var för stort för hällorna. Bärandes på Emil var det i princip omöjligt att få upp dem. Ja, jag tog med honom in såklart eftersom jag inte hade någon vagn med mig ner och sätta honom på toalettgolvet var inget alternativ. Jag kom på en ny position - om jag ställde mig halvt i brygga med Emil på magen och lite lutandes mot väggen kunde jag använda båda händerna och därmed få upp skärpet och ner byxorna. Puh, sen kunde jag kissa med honom i knät och få upp byxorna hjälpligt iaf...
Så var det med min trendiga lunch som inte skulle vara "mamma-barn-vänlig". Men ändå, maten var god och det var rätt trevligt att slippa höra en massa andra småbarn skrika :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar