Inte alltid så lätt att vara mamma

Idag vid lunchtid messade jag två av Alfreds dagiskompisars mamma resp. pappa som också är föräldralediga och undrade ifall de ville ha en lekparksdate efter dagis. Alla skulle ta med sig eget mellanmål bestämde vi. Vädret såg lovande ut, fast ganska kallt, därför bestämde jag att varm choklad kunde passa bra. Alfred har tjatat om "drickchoklad" sedan vi var och hälsade på på Erold jobb i somras, men jag har tyckt att det hör till vintern och vill inte skapa några onödiga vanor med choklad till mellanmål. Men, som sagt, nu tyckte jag att det kunde passa. För säkerhets skull packade jag också ner muggar till de andra barnen. Och så var det mackor. Alfred har i förväg bestämt vilka sorters bröd han tycker om och inte tycker om och just idag så fanns det bara sådana som han bestämt sig för att han inte tycker om. Jaja, på utflykt brukar han ju äta det mesta, tänkte jag, och packade ner varsin macka åt oss.

På dagis utbryter jubel när Alfred får veta att vi ska till lekparken och att både X och Y ska följa med. Alla tre cyklar glatt på sina stödhjulscyklar och föräldrarna drar vagnarna med småbröderna och skjutsar på cyklarna när det behövs. Allt är idylliskt och trevligt. Några regnmoln börjar synas på himlen, men det blir nog inte regn... än iaf...

När vi är halvvägs framme börjar det droppa och när vi är framme regnar det rejält. Vi hittar ett träd som är ganska täckande under vilket vi tappert plockar fram vårt fika. Alla barnen blev glada över den varma chokladen :). Alfred vägrade äta mackan och tittade avundsjukt på de andra barnens vita bröd utan kanter... Lite gråt men inte så mycket. Fikat var över ganska snabbt och nu skulle det lekas. Mot klätterställningen. Nu har tydligen allt blivit en tävling. Alfred och barn X sprang mot klätterställningen, som ingen av dem kan ta sig upp i själv. Alfred skrek på mig att skynda mig och hjälpa honom upp eftersom barn Xs mamma hjälpte honom upp. Barn X triumferade genast att han vaaaaann!! och Alfred började gråta. "Jag ville också vinna - varför skyndade du dig inte mamma?". Lyckades iaf övertala honom att sluta gråta och klättra upp han med. Ner blev det rutchkana - som var blöt.  "Buääää, jag är blöt i rumpan". Mycket gråt. Jaha, jag skulle såklart ha tagit på honom regnbyxorna istället för de vanliga överdragsbyxorna, men jag kunde väl inte veta att det skulle regna... Jag frågade om han ville gå hem istället eftersom han verkade trött och blöt (och säkert hungrig, men det sa jag inte för då skulle väl mack-gråten börja igen). Nej, det ville han absolut inte. Ok, ett försök till - upp i klätterställningen, nu skulle han åka brandstång ner - med min hjälp förstås, för det gjorde barn Y, men hans pappa är 2 meter lång så det är lixom lite lättare för honom att hjälpa. Han brukar kunna hjälpa även Alfred, men just nu var han upptagen med sina två (varav ett gråtande) barn i andra änden av lekparken. Jag försöker hjälpa Alfred ändå. Misslyckat. Han slår näsan i stången och gråter såklart igen.

Nu bestämmer jag mig för att ge upp denna trevliga lekdate och gå hem i hällregnet. Alfred stortjuter vid beskedet, men nu har jag bestämt mig - det kommer inte bli bättre för att vi stannar. Emil som hittills suttit nöjd i vagnen och studerat allt som pågick, smittas nu av Alfreds gråt. Två gråtande barn, en vagn att dra och en cykel att skjuta på, i spöregn, med iskalla fingrar eftersom jag inte kan hitta mina vantar som jag vet att jag lade under vagnen. Tänkte att det vore rätt så skönt att jobba ändå. Vad gör man på jobbet kl 15? Mmm fikar, eller sitter på möte, eller sitter vid sin dator, ja vad som helst skulle varit bättre.

Väl hemma blev iaf allt bättre. Jag försökte prata med Alfred om vad som hänt - att det var dumt av mig att inte ta på regnbyxor men att man måste försöka att inte bli så ledsen och arg när saker går fel, att man måste äta macka även om man inte tror att man tycker om den, för annars blir man såhär trött och ledsen. "Jag förstår, mamma" svarar han på allt. Och jag tror nog att han förstår, men jag tror också att han glömmer det till nästa gång :/

Ja, kontentan är att det som kan verka som en trevlig grej i förväg kan bli en mardröm i verklighet :). Imorrn blir det vinteroverall på, det har jag bestämt iaf. Den är både varm och vattentät! Och ingen lekpark på vägen hem...