Snö, gråt, snor och vaccination

Igår var det babysim igen, men till vår stora besvikelse hade vår superinstruktör Lina övergivit vår grupp och vi fick en annan instruktör, som dessvärre inte var lika bra. Efter diskussioner i omklädningsrummet efteråt beslutade sig mammamaffian för att göra något åt saken genom att alla skulle ringa kansliet och önska tillbaka Lina. Och Hurra Hurra! Det funkade! Nästa vecka får Lina börja jobba på onsdagar igen - vare sig hon vill eller inte :)

Alfred var duktig iaf. Han lyckades ofrivilligt volta ner ifrån mattan när de skulle åka båt över poolen men efter lite host var han redo att hoppa upp igen. Längs med långsidorna på poolen finns en stång i höjd med vattenytan, om jag håller honom en bit ifrån den sträcker han ut armarna och tar tag i stången. Precis när han fått tag kan jag släppa honom så drar han sig in och hänger i stången med huvudet över vattnet. Mycket duktigt!

Promenaden till babysimmet igår var nog den värsta barnvagnspromenaden hittills. Bitvis gick snön upp över halva hjulen och jag fick vända på vagnen och med alla mina krafter dra den bakom mig för att komma över vallar, isblock och annat bråte längs vägen. Normalt tar det runt 25 min att gå men nu tog det nog närmare 45 och jag var helt genomsvettig. Erold undrade varför jag inte tog bussen hem om det nu var så jobbigt att gå dit. Hmm, det hade jag inte ens tänkt på. Har man påbörjat nåt får man väl slutföra det. "Den vinner som är trägen, den förlorar som ger upp" (Lars Winnerbäck). Men resten av dagen höll vi oss inne och det var inte för att Alfred var trött!

Idag var vi på besök på vår tredje förskola inne i Lund. Planen är att ställa oss i kö till några här, några i Stångby och några i Södra Sandby så att vi har alternativ var vi än kommer bo i höst! När jag kom till Blå avdelningen idag kl 10 så satt de 13 små 1-2-åringarna ute i snön i en liten ring och åt frukt. Det såg mysigt ut.
"Åh vad mysigt ni har det", sa jag.
"Ja, men vi börjar bli lite trötta på snön nu" sa en av de två fröknarna.
"Nej, men det är väl härligt med snö" sa jag hurtigt, "det är ju inte så ofta i Skåne!".
Ett av barnen börjar gråta och håller upp en kall liten hand mot fröken. (Alla barnen har bara en vante på sig för att kunna äta äpple) Båda fröknarna är upptagna med att ta på vantarna på varsitt annat barn och gråten tilltar och snoret rinner. Gråten smittar av sig på ett, två, tre, fyra, fem... andra barn. Snart är det en hel kör av gråt, floder av snor och 13 par små händer som sträcks upp i luften för att få hjälp. Fröknarna arbetar metodiskt för att hjälpa barnen. Eftersom de är så små kan många av dem inte ens resa sig själva i alla lager av kläder. Den ena fröken föser med sig de fem minsta gråtande små byltena in för att klä av dem - resten får komma sen för alla får inte plats i kapprummet samtidigt... Den fröken som är kvar ute tittar på mig och säger:
"Nu kanske du förstår varför vi längtar tills snön försvinner?"
"Ehum, jo, jag kan nog förstå det..."

Så småningom kom alla in och tårarna torkade. Eftersom Alfred verkade tillfreds med att bara sitta och iakta de gråtande barnen så hjälpte jag till med avklädningsprocessen av de andra barnen. Av var ju ingen match, men jag kan tänka mig hur det är när de ska klä på 13 barn! Jag är mäkta imponerad av förskolepersonal - men känner att jag är väldigt nöjd med mitt eget val av yrke...

Sen var vi med inne och lekte lite. Det är intressant för Alfred verkar gilla barn som är större än han själv mycket bättre än de som är mindre. Nu satt han helt lugnt och lekte med klossarna medan de andra barnen for omkring runt om honom. En tjej gav honom klossar och pekade på honom och sa "Dä". Det tyckte Alfred var kul och skrattade glatt. Det kan ju ha att göra med att de större barnen är vana vid andra barn och inte tar så mycket notis om Alfred. Han gillar absolut inte när mindre barn vill känna på honom! Men jag gillar inte heller när folk vill känna på mig, så det tycker jag han gör rätt i!

Efter besöket var det hem och äta lunch och sen iväg till BVC för andra svinvaccinationen. Det var fler som tänkt hinna dit precis innan de slutade vaccinera vid 14 så vi fick fint vänta på vår tur i väntrummet. Egentligen var det barn mellan 3-5 år som skulle vaccineras denna vecka, men efs Alfred var sjuk när vi skulle gått så fick han komma nu. Det var alltså stora barn vi lekte med i väntrummet, vilket såklart passade Alfred utmärkt. Vaccinationen gick också bra, hoppas inte det blir några sviter efter den heller. Enligt statistiken är det tydligen fler som får feber av andra sprutan.

Alfred har gjort en massa framsteg den här veckan. Han har satt sig upp från magliggande, rest sig upp från sittande med hjälp av sin lekpall, gått flera meter genom att hålla i ett lågt bord, och så klart övat upp sin hasningsförmåga ännu mer. Han är så duktig så! Dessutom börjar man kunna skönja lite jävlar anamma i honom. Han har ju också lyssnat på Lars Winnerbäck... Tidigare har han gjort ett litet försök att t.ex. sätta sig upp eller ställa sig upp, och när det inte gått har han givit han upp direkt och börjat gnälla. Nu kämpar han och stånkar och även om han misslyckas 5 gånger så fortsätter han. Det är rätta takter det!

Oj, det blev ett långt inlägg! Om ni kom ända hit var ni duktiga :) Erold jobbar sent ikväll och Alfred har somnat så nu ska jag nog pusta ut i soffan med en kopp te tror jag.