Grus är godare än grönsaker!

Nu är det full fart här hemma. Helst av allt vill Alfred hålla till i hallen och smaka på allt grus som dras in av barnvagnen... Han kryper dit så fort han får chansen. När jag tittar på honom och frågar "Alfred, vad gör du?" Tittar han oskyldigt upp, flinar illmarigt och kryper iväg så fort han kan åt andra hållet. Tyvärr är ju jag än så länge snabbare än honom så när jag kommer ikapp stannar han upp och plockar ut stenarna ur munnen och håller dem i handen istället. Han är inte dum!

En annan smart sak han har kommit på är att man kan slänga den mat man inte vill ha på golvet. Han är väldigt selektiv och därför åker bara grönsakerna ner på golvet. Jag tror att det är rakt nedstigande led från farfar och pappa att inte gilla grönsaker (Farfar hävdar att han känner sig som en kanin när farmor packar ner en morot i hans matlåda och Erold tror inte på mig när jag säger att man får vitaminbrist om man inte äter grönsaker till varje mål). Pannkakor och kokta morotsbitar serverades på Alfreds bord. Alla morotsbitar åkte ner på golvet. När Erold försökte stoppa in dem i munnen på honom plockade han genast ut dem igen och slängde dem så långt bort han kunde. Om någon bit - Gud förbjude - skulle hamna i haklappen ägnade han stor möda åt att plocka upp den och kasta ned den på golvet. Dagen därpå följde samma procedur fast med broccolibitar. Nu har vi börjat med att mosa in grönsakerna i resten av maten, men det blir lite svårare att äta själv då!

Han har också börjat gå längs med möbler nu. Runt runt soffbordet och fotpuffen går han. Jag kom också på honom med att stå i nån sekund utan att hålla sig i alls, men när han upptäckte det själv blev han rädd och tog genast ett fast grepp i bordet igen.

Här om dagen blev det riktigt sorgligt när pappa skulle gå till jobbet. Förrut har han inte riktigt reagerat på när någon säger hejdå och går ut genom dörren. Men just denna morgon sträckte han sig långt efter Erold och skrek hjärtskärande när han skulle gå.

Idag ringde han också upp farmor på egen hand. Rätt som det är hör jag en röst nånstans och ser Alfred sitta med telefonen i handen. Han längtade väl efter sin farmor förstås!

Nu är det bara 5 veckor kvar av min mammaledighet - 4 själv för den sista veckan är Erold också ledig och vi ska till fjällen - bara 3 i Lund för nästa vecka ska jag och Alfred bo hos mormor och morfar i Brokind och passa på att träffa lite vänner! Känns skumt, ett år har gått riktigt fort, men å andra sidan har ju mycket hänt också. Men jag känner mig laddad för att börja jobba igen. Det känns skönt att Erold ska vara hemma. Om Alfred skulle börjat på dagis nu hade jag nog bara tyckt det var jobbigt att börja jobba. Nu kan jag istället se fram emot en fylld kyl och nystädad lägenhet varje dag när jag kommer hem... ;)

Förra helgen fyllde Erold år och Alfred hjälpte till att öppna paket!

Busunge

I tisdags var vi på öppna förskolan med de stora barnen. Där fick man spela gitarr (med långfingret såklart)...

...och äta riskakor, så det var en bra öppen förskola tyckte Albert och Alfred.

Påväg runt soffbordet