En mammas plikt

Idag var jag på Kappahl för att köpa byxor till Alfred. Påväg mot barnavdelningen råkade jag gå förbi en fin scarf. Prova kan man ju alltid, tänkte jag. Scarfen hängde på en plastring i lagom lekstorlek så jag gav den till Alfred medan jag provade. Scarfen var jättefin, men det var ju inte det jag kommit hit för att köpa, tänkte jag och skulle hänga tillbaka den. När jag tittade in i vagnen satt Alfred där med ett saligt leende på läpparna och undersökte sin nya ring. Han tittade på mig och jag var ganska säker på att han sa "Snälla mamma, köp scarfen så jag får behålla ringen". Visst borde det väl ändå vara en mammas plikt att köpa scarfen då? Det gjorde jag iaf! :)

Nu ska jag iväg till tandläkaren för 3:e ggn på en vecka. Jag drog ut en visdomstand i fredags och fick gå tillbaka i tisdags för det börjat göra ont. Det visade sig att det läkt fel och fastnat mat i hålet (ihhh). Jag fick en tuss med penicilin nedstucken i hålet. Den skulle sitta till lördag, men imorse ramlade den bort. Jag ringde och frågade om jag skulle komma in och få en ny, men det behövdes inte sa de. 2 timmar efter att den ramlade bort började det dock göra ont igen, så nu har jag ringt och tjatat mig till en ny mirakeltuss. Jag vill inte behöva åka in akut i helgen!

Ps. Det blev ett par byxor till Alfred på Kappahl också, så jag slipper vira min scarf runt benen på honom...